cathrinegj.blogg.se

I fredags var jag uppe tidigt, kl 4.30 ringde klockan, för att åka till Southwest American College of Sports Medicine meeting i Costa Mesa som ligger söder om LA. Jag och en kille från min klass, Evan, var de enda från SDSU som åkte dit så vi samåkte dit och delade hotellrum. Det tog ca 1,40 h att åka dit och det var inte så mycket trafik så tidigt på morgonen. Konferensen hölls på Hilton Hotel i Costa Mesa och det var ett jättefint och stort hotell. Det var ett fullspäckat schema med föreläsningar, presentationer av forskningsstudier och posterpresentationer. Det var oftast flera föreläsningar samtidigt så det gällde att kolla vilken utav dem man var mest intresserad av och gå på den.

 

Den första föreläsningen handlade om att göra videoanalyser av olika rörelser hos t.ex. idrottare. Föreläsaren var en forskare som jobbade mycket med amerikanska friidrottslandslaget och visade filmer av analyser han gjort från både OS, amerikanska mästerskapen och amerikanska OS-uttagningarna, hur coolt?

Andra punkten under lördagen var utdelning av ett hederspris som ges ut varje år till en person inom regionen som varit framstående och bidragit i idrottsforskningen/undervisningen. I år gick det till Dr. Lee Brown från California State University i Fullerton. Wow va härlig och duktig han verkade! Väldigt många av hans studenter var där och de verkade alla älska honom! Kanske inte så konstigt för han verkade älska sina studenter lika mycket och la ner mycket jobb på att undervisa och handleda dem. Han sa (till sina studenter) när han tog emot priset ”You’re the first I think about in the morning and and the last I think about in the night”. Jag tycker det speglar hur jag uppfattat att många av lärarna här i USA arbetar. De är väldigt öppna och vill gärna att man ska hjälpa till i deras studier och ser studenterna mer på deras nivå, det är så fantastiskt! Inspirerande minst sagt. Har aldrig träffat en lärare hemma (än) som har det synsättet. Får ta med mig det hem till Sverige J Det var så många från Fullerton som var med på konferensen och jag tycker de verkade väldigt drivna och duktiga i sin forskning, kanske inte så konstigt om de blivit fostrade av en sån bra professor som Dr. Brown. Jag tycker det var tråkigt att det bara var jag och Evan från SDSU på mötet, inga andra studenter eller lärare. Jag är supernöjd med mina kurser på SDSU men insåg på mötet att många andra skolor verkar ha bättre resurser. Fullerton var faktiskt en skola jag gärna ville läsa på men SDSU var den skola som jag hade störst chans att få läsa Masterkurser på och det är jag självklart jättetacksam för!

Andra intressanta föreläsningar var om mitokondrien, olika muskelfibertyper och kost. Några studenter fick presentera sina projekt, 15 min var, och det var intressant och de var riktigt duktiga. Presidenten för hela ACSM, Elizabeth Joy, var och föreläste om kvinnliga idrottare, så coolt att få höra hennes föreläsning. På lördagen var det också postersession, tror det var 180 stycken olika posters som var uppsatta och så fick man gå runt och kolla. Det var ju en hel del att gå igenom så hann inte titta så noggrant på alla. Men fastnade extra mycket för en som handlade om hur fotens pronationsvinkel i landning från hopp påverkar muskelaktiviteten i benen. Riktigt intressant studie inom ett område som jag själv skulle vilja göra en studie så det var jätteinspirerande att få höra mer om deras studie!

 

Under postersessionen var det ost och kex-buffé och frukt som man kunde doppa i en chokladfontän, hur nice!? Det var så gott, ost och kexen var nog faktiskt det godaste jag ätit sedan jag kom hit haha! För det var verkligen riktigt god ost och den smakade inte fake som den typ alltid annars gör här :P

 

Lördagen avslutades med Student Jeopardy. Det verkade vara en årlig tradition för det vinnande laget får presentera Southwest-regionen på det stora ACSM-mötet som är ett nationellt möte. Vi signade upp oss (jag älskar frågesport men var lite nervös eftersom det skulle vara på engelska) och var redo att köra när vi hör att det bara är för Undergraduate students och vi är ju Graduate. Så det blev att sitta i publiken istället och kolla på! Och det var riktigt kul det med! Frågorna var endast inom träningsfysiologi, anatomi mm. Kul att umgås med folk som är lika nördiga inom de ämnena som man själv är haha ;)

 

Hotellet som mötet var på var fullbokat så vi bodde istället på Hilton Hotel i Irvine som var 10 min bort. Det var ett fint hotell, tyvärr hann jag inte spendera så mycket tid där eftersom vi kom dit sent på kvällen och åkte tidigt på morgonen. Hotellsängen var så skön! Var lite nervös över hur det skulle gå att dela rum med en kille jag inte kände så bra men det gick bra som tur var!

 

 

Söndagens första föreläsning hette ”What they never taught you in school: planning your career” och handlade om olika tips för att nå sitt drömjobb och hur läget ser ut med bl.a. lön för de olika yrkena inom området. På slutet fick vi välja om vi var mest intresserad av att arbeta kliniskt, forska eller jobba inom Fitnessvärlden. Varje grupp fick en erfaren person inom respektive område som vi fick ställa frågor till. En grymt bra föreläsning med en sån positiv approach. Det handlade verkligen mycket om att se möjligheterna och att allt är möjligt, de flesta av amerikanarna har liksom det en en grundläggande syn att se på saker. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att idrottsmedicin är ett hopplöst område att inrikta sig på för där kommer du inte få något jobb (vilket jag aldrig har hållt med dem om). Här i USA skulle någon aldrig säga det. Jag har alltid varit inspirerad av USA:s syn på vissa saker och känt att det passar mig bättre. Så känns väldigt kul att få vara här och suga åt mig allt jag får lära mig!

Sammanfattningsvis var det en intensiv, inspirerande och lärorik konferens och jag vill absolut åka på ett sånt här möte igen!